När jag var arbetslös i över ett år efter att jag avslutat mina studier så kunde jag få lite skuldkänslor av att vara ute och promenera mitt på dagen när det var fint väder. Det kunde ju verka som att man hade det så bra så att folk trodde att man inte ville ha ett jobb. Den perioden i mitt liv fick mig också övertygad om att det finns nästan inga sådana människor, nästan måste man säga för det finns alltid minst en av allt i vår värld. Så när det under förra valet ibland debatterades om att arbetslösa hade det så bra att de inte ville jobba kändes det som att de övertygade själva inte hade upplevt hur det är att vara arbetslös. Det är, tycker jag, problemet med professionella politiker, politik borde man bara få hålla på med en begränsad tid av sitt liv, inte ha det som karriär, för då riskerar man att tappa förankringen med verkligheten. Mina erfarenheter av arbetslöshet har gjort att jag aldrig vill uppleva det igen, oavsett hur bra inkomstförsäkringar och A-kassorna blir.
Idag när jag är ute i det fina vädret och promenerar har jag en annan känsla. Jag har en barnvagn som sköld! Med den framför mig visar jag tydligt att jag minsann har en giltig anledning att vara ledig, för jag kör en liten del av Sveriges framtid!
Lunchdags för Sveriges framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar