Itererande design

Förkylningarna avlöser varandra och hemmavarande med sjuka barn lika så. Själv har jag klarat mig undan förkylningen ganska bra och vi får se hur länge det håller.

I helgen gjorde jag och min kursare den avslutande designuppgiften för vår kurs, som är våran trädgård. Det ser ut att bli riktigt fint, på kartan i alla fall, så det blir det säkert i verkligheten med! Slutspurten på PDC-kursen pysslar jag med när jag är utsövd nog för att ha någon kreativitet kvar i hjärnan. Rapportskrivande ska vara klart till helgen för att opponenterna och lärare ska hinna läsa dem innan de ska pressenteras om ytterligare en vecka. Det frustrerande är att jag inte känner att jag kommer hinna och orka göra det så bra som jag önskar men eftersom det är en iterativ process (fint uttryck för att man aldrig blir färdig) så kommer design, kartor och analyser bara bli bättre och bättre med åren.

Jag hoppas vi kommer ha en oas på vår baksida där man gömmer sig undan världen och vardagen och bara myser. Men det kommer krävas en hel del jobb men det är jobb som är så otroligt välgörande och meditativt. Att jobba med trädgården ger omedelbar respons både vissuelt och mentalt. Det vill säga man ser hur fint det blir och känner hur bra man mår och hur hjärnan fungerar mycket bättre och ständigt kommer på nya kreativa saker när man jobbar i trädgården. Vardagen kan annars lätt bli antikreativ.

Sjukt soligt

Trots att vi inte varit på topp kunde jag inte låta bli att fixa mina potatistorn under påskhelgen. Nu återstår att se om experimentet ger någon resultat. Potatistornen består av kompostgaller jag fäst ihop till en liten nätlåda. Sedan har jag klätt botten och sidorna med halm invändigt och likt ett fågelbo fyllt på med jord i mitten. Halmen är där för att hålla det luftigt och dränerat samt för att hålla jorden på plats. I det första tornet satte jag potatissorten Astrix (en sen sort) och där är tanken att när blasten kommit upp en bit så täcker jag den nästan ända upp med mer jord och halm och sedan fortsätter man så allt eftersom blasten växer. Förhoppningen är att det ska bli potatis hela vägen längst med det man täcker så att slutresultatet blir ett torn fullt med potatis. Det andra tornet påbörjas på samma sätt med ett lager Astrix, men sedan fyller jag på med mer halm och jord och satte ett lager Maria (tidig potatis) och sedan mer jord och halm innan jag avslutar med ett lager Minerva (mycket tidig potatis). Där hoppas jag att man ska kunna skörda i omgångar så att man plockar den tidiga potatisen först och sedan lämnar kvar nästa lager. Det vart bara ett lager av varje sort vilket kanske var lite snålt men detta är rena experiment så jag vet inte riktigt vad utfallet kommer bli. Återstår att se.

Påskhelgen har bjudit på fantastiskt väder och en fortsättning på den envisa förkylningen. Idag har vi tillåtit oss att vara sjuka och min kära fru är huvudsakligen sängliggande och jag försöker hålla mig ifrån att göra något i trädgården. Just det är en konst med sådant suveränt väder och så många projekt man vill genomföra. Grabbarna kan som tur är numera leka stora delar av dagen utan vuxen input vilket gör det lite lättare att ta det lugnt för oss föräldrar. Att dessutom föräldrarna är sjukare än barnen gör ju att röjer runt som vanligt och resulterar i ett stökigare och stökigare hem.

Igår slogs det nytt rekord igen med solel, 35,04 kWh på ett dygn. Allt följs självklart upp i excel så att vi kommande år kan börja göra prognoser utifrån egna siffror och inte bara statistik på solinstrålning och vår utrustnings teoretiska specifikationer.
Snörvlar och hostar vidare. Hela nästa helg ska jag gå kurs i Stjärnsund så då vill jag vara frisk! Ska titta om jag hittar nått bra mot förklylning jag inte testat än på Coopoteket/Apokonsum.

Förkylt och rusk

Drog på oss en vårförkylning i familjen så jag har varit hemma och vabbat denna vecka. Har själv blivit förkyld nu också så jag är rätt slö och hängig. Och vädret har varit trist några dagar med med regn och rusk, nästan obefintlig elproduktion från solpanelerna.

Om jag frisknar till innan torsdag ska jag till Värmland på rekognoseringsresa. Imorgon lär jag veta om jag ska avbeställa hotellrum och ringa kontakter i Värmland jag ska träffa och ställa in. Dricka varmt, pälsa på sig och ta det lugnt i soffan är det som gäller nu, betar av Youtube-videos jag tänkt sett mellan mat och mellis för barnen. Skönt att grabbarna blivit så stora att de i övrigt kan leka långa stunder tillsammans utan pappas inblandning.

Feberyra visdomar(?)

Så slog fökylningen, influensan eller vad man nu ska kalla den till! Var till hälsocentralen men de bedömde mig inte som döende så jag skickades hem utan antibiotika, medans frugan kvalificerade sig men en ”fulare hals”. Jag har förvisso ett inbyggt starkt motstånd mot att stoppa i mig medicin om det inte är nödvändigt och försöker alltid hitta andra botemedel först innan jag ”ger upp” och går till sjukvården. Så det är väl lite blandade känslor kring att inte få penicillin utskrivet. Frugan och Junior äter det i alla fall just nu. Den andra hälften av familjen är frisk nog för att klara sig utan.

Jag ligger mest i sängen och orkar inte göra så mycket för jag har så halsont, tid att inte göra någonting är väldigt sparsam i mitt liv. Till och med när det för utomstående ser ut som jag inte gör något ex. spelar datorspel, tittar på Star Trek eller The Sopranos, läser bloggar och följer de nordiska börsena så är ju min hjärna i allra högsta grad uppkopplad mot det medium jag har framför ögonen. Inte heller sällan multitaskar (sv: gör flera saker samtidigt) jag om det tillåter, exempelvis kan jag lyssna på musik eller en podcast i ett annat ämne medans jag spelar ett datorspel eller läser en blogg. Men nu har jag fått en påtvingad vila från ganska mycket sådanna intryck och hjärnan fått vila och bearbeta alla intryck. Man kommer på helt slumpmässiga saker när man ligger där och slumrar.

Jag gick tillexempel aldrig på dagis när jag var liten, utan hade förmånen (tycker jag idag) att ha min farmor och farfar boendes på samma gata så jag var hos dem istället för dagis, det var först när man började förskolan som man ”utsattes” för andra barn i större utsträckning. Nu växte jag såklart inte upp i en bubbla bara för det! Speciellt inte då detta var innan internet och TV-boxar med dygnetrunt barnprogram. Det var ganska många barn och ungdomar på gatan så exponering till barn fick man i alla fall under uppväxten. Trotts att jag inte gick på någon barnomsorg med utbildade pedagoger innan förskolan så blev jag inte fullkomligt dum i huvudet! Så det förvånar mig att jag ibland oroa mig för om barnen missarför mycket på dagis att det ska missa något in sin utveckling! Jag tror nyckel till att barn utvecklas kunskapsmässigt är att det finns vuxna i deras närhet att svara på deras frågor. Att de tar barnen på allvar och inte fråntar dem nyfikenheten och viljan att ställa dessa frågor. Man kan blir trött på att höra samma fråga för hundrade gången, men det är viktigt att man fortfarande svarar och tar dem på allvar. Så med den insikten så blir mina farhågor snarare de omvända. På Junior och Miniors dagis är de cirka 80 barn uppdelade på en yngre och en äldre avdelning och sedan i sin tur uppdelade i tre grupper på vardera avdelning. Frågan är om de vuxna (personalen) hinner besvara allas frågor och uppmuntra deras nyfikenhet på samma sätt där som in en mindre konstellation?

Att inte leva i nuet

Första veckan efter jul- och nyårsledigheten har jag lyckats leva i nuet och njutit av det som är för stunden. Det är något som jag annars har väldigt svårt för. Det är ständigt dessa långtidsplaner över vad jag vill åstadkomma med huset, trädgården, ekonomin och alla familjearangemang. Denna vecka har jag däremot lyckats fånga dagen och varit en väldigt närvarande och mysig pappa och make. Men när helgen kom så kom jul- och nyårsinfluensan 2.0! Minior i hög feber fredag och lördag, frugan från lördagen och på söndag eftermiddagen börjar Junior bli orkeslös och gnällig. Minior har dock repat sig rätt bra och vaknade 3:30 på söndag morgonen och berättade att han var frisk och ville leka. Han var sur när hans pappa påpekade att det fortfarande var mitt i natten!

Sånna här helger får en att åter igen lyfta blicken och titta framåt börja drömma om våren och sommaren. Om våra permakulturprojekt och hur vi vill förvandla trädgården från en prydnadsträdgård till något som faktiskt producerar någonting. Mer ätbart helt enkelt! Tankarna på solcellsanläggning och praktisk stenläggning kring detaljerna i gräsmattan på att anlägga ett kryddland i nära anslutning till köket.

Dessutom dröms det om att få hem en ny TV och ersätta den alltmer trasiga endast 5 år gamla LCD-TVn med ett nytt LED-monster med förhoppningsvis längre livslängd!

Men nu kryper jag ner i soffan och tittar på ännu ett avsnitt av The Sopranos på HBO-appen på iPadden. Den tjänstgör nu som enda film och TV-serie pryl tills TVn är utbytt.

Snart jobbdags

Snart är det slut på pappaledigheten och jag börjar tycka att det ska bli skönt att jobba igen. Förkylningar och ryggsmärtor har blivit resultatet av min fysik under pappaledigheten. Ingen träning på snart 3 månader och jag vill bara komma igång så fort jag är okej. När jag börjar jobba ska jag nog få till träningen igen då det blir lättare när man kan träna innan man åker hem från jobbet. Dessutom ska jag ju bara jobba halvtid fram till augusti, när minior ska skolas in på dagis. Så det blir en ny fas med två halvtidsarbetande föräldrar nu och fram till i sommar. Det blir spännande att se hur det fungerar.

Just nu ser det inte ut att vara någon idé att försöka läsa någon kvällstidsnings hemsida. Tydligen har kungahuset fått tillskott, så nu kommer det finnas gott om anledning att undvika nyhetsflödet ett tag. Tror jag håller mig till Dagens Industri och diverse teknikpress ett tag tills detta lagt sig.