Jag hör ofta kommentaren ”de lär sig så mycket på dagis” av andra föräldrar, nästan lite anklagande för att vi inte ”låtit” våra barn börjat på dagis än. Kan knappast påstå att jag har speciellt mycket bevis för den tes jag har börjat formulera denna vecka efter Juniors första vecka på dagis. Min tes lyder ”klart som fan att det verkar så, man träffar ju dem betydligt mindre på dagarna”. Jag har inte sett några större skillnader på ”dagisbarn” och våra barn tidigare och jag väntar med spänning på ”förvandlingen” av Junior. Men frågan är om den största förändringen är att föräldrarna inte längre har 100% kontakt med barnet under alla dess vakna timmar längre. Då ett barn lär sig så otroligt mycket på kort tid så kommer ju detta självklart att innebära att många insikter kommer barnet att göra när föräldrarna inte är närvarande och kan se framstegen. Som förälder säger man istället ”när lärde han/hon sig det där?”
Jag tycker de lärt sig otroligt mycket hemma under dessa tre respektive ett år de varit hemma. Nu ser ju vår värld ut som så att få har möjlighet att vara hemma med sina barn speciellt länge då man behöver säkra sin familjs överlevnad genom att gå tillbaka till jobbet. Det är en kombination av hur bra inkomster man har, hur hög prioritet tiden med barnen ges kontra kapital och resurser.
Vi har valt bort resor, fester och dyra vanor under ett antal år och hoppas att den investeringen kommer ge något tillbaka i framtiden. Precis som med aktieportföljen så hoppas man ju att det ska ge någon form av avkastning i det långa loppet, att det sedan blir ”börskrascher” då och då får man leva med…
