Junior har börjat äta själv och nästan slutat blöta ner blöjorna den senaste veckan. Jag får ju nästan lite prestationsångest över att jag inte prövade något sådant när jag var hemma. Men å andra sidan började han ju gå och äta mat när jag var hemma så lite har han allt lärt sig under min pappaledighet också!
Ikväll var det en väldigt trött Junior som skulle äta gröten, då gick det inte att äta själv så jag drog till med ett trumsolo på hans tallrik med två plastskedar. Mycket roligt tyckte Junior som sedan åt med glatt humör men frågan är om detta verkligen var någon vinst. Junior fattade snabbt dessa plastskedar och trummade själv på i takt till Iron Maiden som strömmade från Spotify på datorn i andra ändan av huset. Vi får väl se om han äter eller trummar med skeden imorgon…
Vi har varit ute och skissat på trädgården idag, gjorde lite mönster i snön och funderade över hur vi ska lägga upp odlingarna till våren. Efter flytten till hus så ser man fram emot varje årstid med spänning.
Tidigare i helgen tänkte jag, ”Va skönt när vi är färdiga med allt! Fixat alla rum enligt vår smak, satt upp förrådsväggen i garaget och skapat våra odlingsbäddar i trädgården.” Men sedan slog det mig att man blir ju aldrig färdig. Att vara på väg någonstans är ju det som är livet. Att hela tiden sträva efter att förbättra sig själv och sin tillvaro är ju det livet går ut på. Så det är nog bäst att njuta av vägen och inte bara se fram emot målet.
Imorgon ska jag förbättra mina kunskaper om realtids GPS-tjänster och efter det stärka mina biceps för att sedan njuta av en familj som hela tiden blir bara bättre och duktigare på allt möjligt! Och målet är? Att bli färdig med allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar