Påskledigt

Det har inte blivit mycket skrivet på sista tiden på bloggen då det blivit mycket jobb- och familjeengagemang som tagit all uppmärksamhet och energi. Vintern biter sig kvar än även om det idag värmde ganska gott i solen. Picknick på hygget bakom huset och sparktur med familjen har vi hunnit med på denna långa fredag.

En första riktig rekognoseringsresa blev det denna vecka , med stopp i bland annat Horndal och Söderbärke. Kul att rekognoseringssäsongen drar igång igen, något jag tycker är roligt och intressant. Man träffar mycket människor från alla olika landsändan och får se sig omkring i Sverige. Dessutom hinner man med ganska mycket P1 lyssnande, så man lär sig ett och annat av public service också!

Såg klart sista säsongen Sopranos för någon vecka sedan. Rekommenderas!

Resklar

Utrikesminister Carl Bildt gör informationsfilm på Utrikesdepartementets hemsida Resklar. Det kanske krävs erfarenhet att medla i internationella konflikter för att kunna ge tips om att man ska vara riskmedveten och se till att man är försäkrad när man reser utomlands.

Själv ska jag till huvudstaden på arbetsresa imorgon, Långholmen står på agendan. Har aldrig varit på Långholmen förut så det blir skoj. Jag tror jag ska klara mig utan att Calle håller mig i handen, bara SJ kan leverera tåg i rätt tid!

Jesus!

Svenska kyrkan verkar inte tycka att deras varumärke och korruption lirar väl ihop och sålde tydligen sitt innehav i Telia och Påven säger upp sig! Det är stora saker på gång inom kristendomen!

Men jag är grymt nöjd med nya TVn och har dessutom frisknat till så mycket att jag tränade för första gången sedan slutet på december! Fantastisk känsla, illamåendes och snurrig efter träningen. Men jag har äntligen träningsvärk igen! Som rapparen Petter skulle uttrycka det.

”Pengarna rullar in som det ska, det går bra nu!”

TeliaSoppa

Det har ju luktat lite illa ett tag om vår fasta teleförbindelse, stanken av korruption och ganska svagt och dåligt ägarskap. Lars Nyberg avgick som VD för Telia Sonera och styrelsen är påväg att bytas ut. Att det görs lite skumrask affärer i telekombranchen speciellt i diktaturstater är väl föga förvånande. Det som förvånar mig mest är några av de största ägarna, Svenska och Finska staten, som inte verkar varit tillräckligt intresserad av sitt innehav att de sett till att ha en styrelsepost. De teflonbelagda politikerna kommer säkert inte att träffas speciellt mycket av skit utan fläktar snart vidare som om inget har hänt.

Hade jag varit riktigt upprörd hade jag sagt upp mitt abonnemang och valt en annan operatör, och röstat med pengarna. Men eftersom jag redan utforskat de möjligheterna förut så vet jag att de ända som kan leverera fast telefoni till oss är den Uzbekiska regimens radarpartner Telia. Så jag får finna mig i att stödja demokratiseringen av den Uzbekiska republiken genom mitt teleabonnemang!

Mobiltäckningen är, i alla fall med jobbmobilerna (Telia), så dålig att vi måste ha ett abonnemang på fast telefoni.

Feberyra visdomar(?)

Så slog fökylningen, influensan eller vad man nu ska kalla den till! Var till hälsocentralen men de bedömde mig inte som döende så jag skickades hem utan antibiotika, medans frugan kvalificerade sig men en ”fulare hals”. Jag har förvisso ett inbyggt starkt motstånd mot att stoppa i mig medicin om det inte är nödvändigt och försöker alltid hitta andra botemedel först innan jag ”ger upp” och går till sjukvården. Så det är väl lite blandade känslor kring att inte få penicillin utskrivet. Frugan och Junior äter det i alla fall just nu. Den andra hälften av familjen är frisk nog för att klara sig utan.

Jag ligger mest i sängen och orkar inte göra så mycket för jag har så halsont, tid att inte göra någonting är väldigt sparsam i mitt liv. Till och med när det för utomstående ser ut som jag inte gör något ex. spelar datorspel, tittar på Star Trek eller The Sopranos, läser bloggar och följer de nordiska börsena så är ju min hjärna i allra högsta grad uppkopplad mot det medium jag har framför ögonen. Inte heller sällan multitaskar (sv: gör flera saker samtidigt) jag om det tillåter, exempelvis kan jag lyssna på musik eller en podcast i ett annat ämne medans jag spelar ett datorspel eller läser en blogg. Men nu har jag fått en påtvingad vila från ganska mycket sådanna intryck och hjärnan fått vila och bearbeta alla intryck. Man kommer på helt slumpmässiga saker när man ligger där och slumrar.

Jag gick tillexempel aldrig på dagis när jag var liten, utan hade förmånen (tycker jag idag) att ha min farmor och farfar boendes på samma gata så jag var hos dem istället för dagis, det var först när man började förskolan som man ”utsattes” för andra barn i större utsträckning. Nu växte jag såklart inte upp i en bubbla bara för det! Speciellt inte då detta var innan internet och TV-boxar med dygnetrunt barnprogram. Det var ganska många barn och ungdomar på gatan så exponering till barn fick man i alla fall under uppväxten. Trotts att jag inte gick på någon barnomsorg med utbildade pedagoger innan förskolan så blev jag inte fullkomligt dum i huvudet! Så det förvånar mig att jag ibland oroa mig för om barnen missarför mycket på dagis att det ska missa något in sin utveckling! Jag tror nyckel till att barn utvecklas kunskapsmässigt är att det finns vuxna i deras närhet att svara på deras frågor. Att de tar barnen på allvar och inte fråntar dem nyfikenheten och viljan att ställa dessa frågor. Man kan blir trött på att höra samma fråga för hundrade gången, men det är viktigt att man fortfarande svarar och tar dem på allvar. Så med den insikten så blir mina farhågor snarare de omvända. På Junior och Miniors dagis är de cirka 80 barn uppdelade på en yngre och en äldre avdelning och sedan i sin tur uppdelade i tre grupper på vardera avdelning. Frågan är om de vuxna (personalen) hinner besvara allas frågor och uppmuntra deras nyfikenhet på samma sätt där som in en mindre konstellation?

Att inte leva i nuet

Första veckan efter jul- och nyårsledigheten har jag lyckats leva i nuet och njutit av det som är för stunden. Det är något som jag annars har väldigt svårt för. Det är ständigt dessa långtidsplaner över vad jag vill åstadkomma med huset, trädgården, ekonomin och alla familjearangemang. Denna vecka har jag däremot lyckats fånga dagen och varit en väldigt närvarande och mysig pappa och make. Men när helgen kom så kom jul- och nyårsinfluensan 2.0! Minior i hög feber fredag och lördag, frugan från lördagen och på söndag eftermiddagen börjar Junior bli orkeslös och gnällig. Minior har dock repat sig rätt bra och vaknade 3:30 på söndag morgonen och berättade att han var frisk och ville leka. Han var sur när hans pappa påpekade att det fortfarande var mitt i natten!

Sånna här helger får en att åter igen lyfta blicken och titta framåt börja drömma om våren och sommaren. Om våra permakulturprojekt och hur vi vill förvandla trädgården från en prydnadsträdgård till något som faktiskt producerar någonting. Mer ätbart helt enkelt! Tankarna på solcellsanläggning och praktisk stenläggning kring detaljerna i gräsmattan på att anlägga ett kryddland i nära anslutning till köket.

Dessutom dröms det om att få hem en ny TV och ersätta den alltmer trasiga endast 5 år gamla LCD-TVn med ett nytt LED-monster med förhoppningsvis längre livslängd!

Men nu kryper jag ner i soffan och tittar på ännu ett avsnitt av The Sopranos på HBO-appen på iPadden. Den tjänstgör nu som enda film och TV-serie pryl tills TVn är utbytt.

Kreativ avslutning

Vi avslutade jul och nyårsledigheten med några snö konstruktioner innan det åter vart måndag och dags att gå till jobbet igen. Så här blir det med långledighet och perfekt skarsnö...