onsdag 11 april 2018

Glädjerus

Jag har fått en ny tjänst temporärt fram till årskiftet och har återfått glädjen, nyfikenheten och inspirationen på jobbet igen. Det är en skön känsla. Att gå till jobbet och se fram emot dagens möten och arbetsuppgifter är härligt. Dessutom har jag fått massor av nya kollegor. Jag har aldrig blivit så varmt mottagen som av mina nya kollegor, så en sådan sak bidrar såklart ytterligare till de positiva känslorna. Det är dock en utmaning att byta tjänst inom samma organisation, att dra en gräns för var ens gamla åtaganden tar slut är en utmaning. Dessutom upplever jag att tiden går så fort nu. Veckorna flyger fram och med hjälp av vårens alla helgdagarn så närmar sig sommaren med stormsteg.

Det enda lilla gruskornet i maskineriet är att jag dras med en hosta som inte riktigt vill ge med sig. För nu när vägarna börjar bli isfria och solen skiner så börjar suget efter jogging- och cykelturer. Men träningsformer som belastar luftvägarna utlöser bara än mer hosta. Så för att stilla lite träningslusta så har jag kört några pass på gymmet på jobbet. Det känns att man haft ett uppehåll i träningen. Mycket smärttålighet och träningsvana som ska byggas upp igen. När man inte tränat på ett tag så har man gått ner sig inte bara fysiskt utan också mentalt. Man orkar inte med att det gör ont och att musklerna blir trötta och skriker på hjälp. De bitarna går dock ganska snabbt att träna upp igen. Däremot är styrka i högsta grad en färskvara, så en del av det mentala är också att acceptera att man måste lyfta mycket mindre vikter än man gjorde innan träningsuppehållet. Sedan tar det lite extra tid att återbygga de muskelfibrer man brytit ner vid senaste träningstillfället. Något jag fick erfara igår kväll när jag tittade på Champions League fotboll i TV-soffan. När Liverpool slog in första målet mot Manchester City i returmötet på Etihad Stadium i Manchester så studdsade jag upp ur soffan och hoppade jämnfota på golvet innan jag landade i en knästående pose på yogamattan som ständigt ligger på golvet. Då kände jag hur det drog i höger lårmuskel, jag var mycket nära att sträcka mig i mitt plötsliga explosiva upphopp totalt ouppvärmd från TV-soffan!

Nu är det några veckor till semifinalerna så jag hinner bygga upp explosiviteten i låren ytterligare till förhoppningsvis många fler målfiranden!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar