Monolog

Jag kom tillslut igång med träningen igen efter en förlängd vilovecka som blev nästan två veckor. Nu när det varit så varm svettas man verkligen floder när man anstränger sig, och således dricker jag massor, känns som man ständigt har ett glas eller en flaska med vatten i handen. På tal om vatten så var vi med om ett hejdundrande åskväder! Vi var på Macedonken i Valbo och åt hälsokost när himlen öppnade sig. Jag och Junior stod kvar inne och väntade medan min kära sambo sprang runt och letade efter vår bil på den stora parkeringen som regnet öste ner på.

Min morsa har så länge jag kan minnas talat för sig själv, när hon upplever det som att ingen hör henne. Exempelvis i köket när hon bakar eller lagar mat och övriga familjen varit i någon annan del av huset. Jag har förstått hur man börjar prata med sig själv. När man är hemma med Junior som än sålänge bara utstöter diverse rimmande läten och man pratar med honon hela dagarna så börjar man nöja sig med att ingen svarar, ibland är det dessutom rätt skönt eller rent av praktiskt.

- Ska pappa ta den där sista bullen också?

Tystnad

- Hör inga protester så jag tar väl den då!