Det kommer nog ta ett tag att smälta alla intryck som jag fått under en vecka i Rwanda. Det var intensivt med mycket jobb och ganska lite fritid. Men trots det hann jag med att se lite av landet tack vare vår fältresa. En sak jag tänkte på var hur långsamt de flesta promenerade. De kunde konsten att flanera. Det kan ju bero på flera saker. Dels är det ju nästan alltid varmt så det kan vara en god idé att hålla ett makligt tempo för att inte svettas för mycket (vilket jag fick erfara), dessutom är det en väldigt kurerat land vilket understryker föregående påstående. Dessutom med tanke på alla dessa människor överallt så verkade många arbetsplatser inte direkt underbemannade så de kanske inte upplever så mycket stress i sin vardag i Rwanda. Inte den stress vi har i Sverige i alla fall.
En annan reflektion jag har var att de hälsade på ett skönt sätt. De liksom svängde lite extra med hela armen innan man tog någon i handen. De hälsade också mycket glatt och varmt på varandra något annat än hur vi stela nordbo hälsar på varandra. Däremot var de ganska reserverade det var inte sydeuropeiskt temperamentsfulla inte ens i trafiken där det fanns gott om anledning att skrika “IDIOT” åt någon. Men de bara suckade eller flinade när någon girade ut i vägen för någon annan.
För att göra livet än mer kontrastrikt åkte vi upp till Lofsdalen för att suga ur det sista ur den svenska vintern. Det blev en förmiddag i slalombacken och 33 km på skatingskidorna. Vilket var en fin kickstart på löpsäsongen med. Så jag har följt upp med 3 löppass sedan fjällresan och idag kunde jag räkna hem säsongens första över 10 km! Om Apple levererar som de lovar så kommer jag få hem en Apple Watch om två dar, för att göra mig sällskap på löprundorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar